Nu göttar hon sig, hogan.

Åttahundrafemtiotre.

Det är inte bara Borderline. Det är även The damned city lights och Dark in the end.

Uh vad jag älskar bra skivsläpp! Som Daniel Gilbert. Som jag har längtat. Och som han hittills uppfyller allt. Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig. Kan vi hoppas på en spelning inom en snar framtid? Det var bättre förr i den här stan. När andra människor hade hand om bokningarna. Den fina Kricke påminde också om att Hästpojken släppte nytt. Vi älsker't! VI ÄLSKER'T! Lite som jag sa förra året (fast med andra siffror då); tjugohundratio kommer att bli ett alldeles fantastiskt musikår. Jag har precis suttit och varit lyrisk över att nittionio till tjugohundranio var de bästa musikåren någonsin. Nu kan det ju bara bli ännu bättre. Med en Håkan som släpper nytt också. Allt som behövs är att Oasis skärper till sig, att Muse kan bli mina älsklingar igen (allt är Rasmus fel), att kent är lika bra live som Röd är, att Magnus Carlson slår på stort och gör solo igen.

Mys mys.

Puss!

Hästpojken - Gitarrer och bas, trummor och hat

För att det är den finaste titeln sen Fan fan fan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0