Den fete taxvalpen

Sjuhundratrettiosex.

Jag har glömt mina glasögon hemma. Det är dretjobbigt, faktiskt. Nu tar det fem minuter att ta sig till jobbet. Men jag har ingen lust att åka hem och rota efter glasögonen. Även om kaoset är mycket mycket mindre nu. Det tar sig, öm en säger.

I onsdags fick jag för mig att jag skulle höja mitt skrivbord. Det är automatiskt så "det är bara att trycka på en knapp så åker det upp eller ner". Det hela slutade med att skrivbordet var lägre än i dvärghöjd. I panik irrade jag runt i korridorerna efter en lösning. Kenneth är ju teknisk, sa GunMarie. Helvete heller att han ska påta med mitt skrivbord, tänkte jag.

Krister: Man kan klippa av sladden här och kolla om trådarna fortfarande fungerar.
hogie: Gör det då.
Krister: Men... får jag det då?
hogie: Gör't! Jag skiter i det, antingen så funkar det eller så gör det det inte.

I den stunden sken Krister upp som en sol och vrålade efter en sax! Men det gick. Man får liksom tjuvkoppla skrivbordet nu för tiden, om man vill höja eller sänka det. Allt tack vare att Krister vågade klippa av sladden. Först sa han "Åh nej. Pust", för det funkade inte. Men sen vettu... jädrar vad det åkte upp och ned. Då behöver jag inte lägga ut det på blocket och sälja till en dvärg. Förlåt, kortväxt.

Observerva att ovanstående text är något överdramatiserad. 

Det ligger en fet tax i gräset utanför kontoret och jäser. Jösses vad jag önskar att jag var han just nu. 

Puss!

Florence Valentin - Mitt allt

För att nu ska jag banne mig se dem, på Arvika kan jag inte missa dem. Det går inte. Sjukt många bra band! Tjoho! Korn, Tiger Lou, Florence Valentin, bob hund, NIN, Detektivbyrån, Mars Volta, Depeche Mode, Fever Ray, Thåström... mmmm... Det liksom bara fortsätter.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0