Förstör inte mer nu
Åttahundraåttio.
Jag tycker inte riktigt om när bra musik förstörs av händelser runt dem. En del band blir ju bättre av händelser omkring dem. Fint exempel; Bo Kaspers Orkester som förgyllde hela Arvikafestivalen tjugohundratvå. I alla fall för mig och de andra tjugo som stod framför Vintergatan. Band jag saknar jämt görmöe eller litegrann är till exempel Silverbullit, Ed Harcourt, Tomas Andersson Wiij, Olle Ljungström, Jens Lekman, Sigur Ros och System of a down. Förtydligas ska att det inte är så att jag aldrig lyssnar på dem och när jag väl gör det så sitter jag och gråter och gungar i fosterställning. Men nästan. Tack för att ni förstör mitt musikliv, hogies series of unfortunate events.
Istället för att gråta över band som får min hjärna att spela filmer som inte ska vara där lyssnar jag istället på Cage the elephant, Stefan Sundström, Reel big fish, Achordian, Detektivbyrån och hör och häpna - Oasis. Och lite Muse. Men inte så mycket efter att Ralle förstört mitt Museliv. Jag minns när jag hade ett Museliv. Det började nittonhundranittionio och tog slut för cirka ett halvår sen. En lång kärlek som bara... blev förstörd som ingenting. Tur att jag har Oasis, för alltid. Och Green Day förstås.
(egentligen borde jag nog vara snäll mot Ralle så han köper med skorna som jag vill ha från Amerikatt)
Det var det.
Puss!
Reel big fish - Snoop Dog, Baby
För att mitt musikliv kanske var som bäst tjugohundra.
Jag tycker inte riktigt om när bra musik förstörs av händelser runt dem. En del band blir ju bättre av händelser omkring dem. Fint exempel; Bo Kaspers Orkester som förgyllde hela Arvikafestivalen tjugohundratvå. I alla fall för mig och de andra tjugo som stod framför Vintergatan. Band jag saknar jämt görmöe eller litegrann är till exempel Silverbullit, Ed Harcourt, Tomas Andersson Wiij, Olle Ljungström, Jens Lekman, Sigur Ros och System of a down. Förtydligas ska att det inte är så att jag aldrig lyssnar på dem och när jag väl gör det så sitter jag och gråter och gungar i fosterställning. Men nästan. Tack för att ni förstör mitt musikliv, hogies series of unfortunate events.
Istället för att gråta över band som får min hjärna att spela filmer som inte ska vara där lyssnar jag istället på Cage the elephant, Stefan Sundström, Reel big fish, Achordian, Detektivbyrån och hör och häpna - Oasis. Och lite Muse. Men inte så mycket efter att Ralle förstört mitt Museliv. Jag minns när jag hade ett Museliv. Det började nittonhundranittionio och tog slut för cirka ett halvår sen. En lång kärlek som bara... blev förstörd som ingenting. Tur att jag har Oasis, för alltid. Och Green Day förstås.
(egentligen borde jag nog vara snäll mot Ralle så han köper med skorna som jag vill ha från Amerikatt)
Det var det.
Puss!
Reel big fish - Snoop Dog, Baby
För att mitt musikliv kanske var som bäst tjugohundra.
Kommentarer
Trackback
