Ge mig nåt som tar mig någonstans
Det är en ganska fin berättelse. Den om mig och Jonas Gardell. Jag har inte tid att skriva ned hela, men. I april tjugohundra var jag femton år och på Världsbokdagen det året fick alla åttor ett exemplar av En komikers uppväxt. Samma månad lyssnade jag på P3 - och vad fick mitt öra höra? Något alldeles magiskt! Det var Håkan Hellström som sjöng om Singoalla, Pulver och Lillebror. Jag var KÄR. Det står på försättsbladet i min sönderslitna En komikers uppväxt. "Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg". Jag kommer ihåg hur jag satt på mitt rum och lyssnade på P3, slet åt mig närmsta papper och krafsade ned det. Krafsade ned det på försättsbladet till En komikers uppxät. Till och med med citationstecken. Men guuu va gulligt. Egentligen har jag hela min tonårstid i en liten pocketbok. Det står fler låtar där på försättbladet. Men jag kommer inte ihåg vilka. Ska rota fram den och ta reda på det. The Cure står med vet jag.
Mja. Anledningen till att jag skriver detta är väl egentligen Bobastian. Är du femton år så tycker jag att du ska läsa En komikers uppväxt och lyssna på Bobastian. Håkan Hellström är liksom min. Men Bobastian kan jag dela av mig med för de kommer blir stora och goa. Du kan vara fjorton eller sexton också. Det går lika bra.
Puss!
Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
För att han alltid kommer vara det bästa som finns.
Prenumererar du på Filter? Håkan på framsidan!
vad mysigt att hitta gamla anteckningar sådär i pärmen på böckerna! :)
minnas tillbaka lite liksom!
hahaha, jamen du har ju rätt... liknar lite änglavingar där på ryggen på damen! hehe! och det kanske det var också.. såhär i efterhand! ;)
Kamilla: Nej, varför gör jag inte det? Så himla dumt. Får köpa det numret.
Ja, det var konstigt. Du borde börja prenumerera.
Snacka om att du gav mig flashbacks där...
Jag sammankopplar dig för tid och evighet med "Känn ingen sorg för mig Göteborg".... nåt som man oavbrutet hörde när man besökte er !!! ;))
Christine: Och ni ger ju mig flashbacks! Jag kommer ihåg hur jag alltid försökte med: "HÖRRNI! Ni måste förstå att Håkan Hellström är NÄSTA STORA GREJ". Det var lite av min livsuppgift. Några av er försökte vara schyssta och "ja... det går väl lyssna på..." ;)
