Ondskan i en liten katt
När Barbro var ganska ny så hade hon, om möjligt, mer adhd eller annan hyperaktivitetsdiagnos än vad hon nånsin haft. Då - när hon var ganska ny - så var hennes favoritsyssla att ligga under sängen på natten. Under sängen la hon sig på rygg och sen satte hon klorna i tyget på madrassen och tuggade sig fast i tyget och drog. Hela nätterna lät det liksom "krischt krischt krscchhhhhhhhhhschhhhhhh". Hade man otur så bodde man i lägenheterna bredvid oss och kunde höra mig skrika saker som "HELVETES JÄVLA FITTKATT VA FAN HÅLLER DU PÅ MED JAG HATAR DIG OCH SKA TAMEJIHELVETE LÄMNA TILLBAKA DIG TILL DET DÄR FULA OCH ÄCKLIGA DJURHEMMET IMOOOOOORRN!!!". Jag sover inte så tungt.
Ja. Och det där är nog en underdrift med fula ord. Till slut fick Christian nog. Antagligen på mitt vrålande för katten hörde han säkert inte ens. Så han köpte ett jättestort tyg som vi häftade fast under sängen. Men så en natt för ett tag sen så hörde jag ljud igen och tänkte "Aldrig i LIVET. Hur kan hon komma på det nu igen? Efter ett ÅR? JÄVLA MONGOKATT!".
Men det hade hon inte. Hon hade bara gjort en öppning så hon kunde sova i en hängmatta under sängen. Tur för henne annars hade jag skickat tillbaka henne till katthemmet i Glava eller Grava eller Hynboholm ja jag vet inte vart det ligger. Nej, Glava.... det är väl Arvika det?
Puss!
Her Majesty - Im fire c'mon
För det vore kul att se dem live bara en endaste gång till.
Mohahahaha! Katter är så sköna! Vi hade en Norsk Skogkatt för många år sedan, Molle. Han älskade att lurpassa på oss bakom varje hörn hemma och när vi gick förbi, hoppade han fram och naglade fast sig i våra vader. Vi skrek. Han skrattade säkert.
Molle gjorde även som din söta kisse, uppfann hängmattor. Fast i Molles fall var det i tyget på botten på farmor och farfars gamla soffa som mamma och pappa inte ville göra sig av med. Där kröp han in och gömde sig. Vi letade som galna efter honom en hel dag, fram till jag såg något som hängde och buktade ned lite väl mycket under soffan. Han älskade det gömstället. Favoritgömställe nr 2 måste ha varit grannens badrum. Där letade vi aldrig.
Jag tycker INTE du skall skicka tillbaka din katt till Hynboholm (Norra GRAVA). Gör du det kommer jag sprida ut ett rykte här på nätet (och det är stort kan jag lova) att du är illojal mot din arbetsgivare genom att ha smygöppnat en liten butik i en källare någonstans i stan för illegala flyktingar, där du säljer skaldjur. "Sola Räkan" kommer affären heta, och ett gäng stackars tunisiska barn som sliter ont och skalar räkorna hela dagarna, medan du gottar dig med att korva in pengarna. DET är inte ett smickrande rykte skall jag lova, fröken Hogie!
Korrigering: Det skall ju för föön inte stå "...OCH ett gäng stackars tunisiska barn..". Det skulle stå ".. MED ett gäng stackars tunisiska barn...". Typ. Jag skrev för fort.
Hmm... bra affärsidé där...
huuu, min kusin hade en katt som gjorde precis sådär som che skriver om. skitläskigt! fast den läskigaste katten hade nog min kompis martinas hostmum i brighton, katten hette Riga och var helt crazy. om man inte klappade henne när hon ville det så högg hon vilt omkring sig, och om man råkade klappa henne och hon plötsligt hade ändrat sig och inte ville bli klappad utan bara ligga i ens knä så högg hon ännu värre. skitstor var hon också. katten alltså.
fan, vilken fin kommentar där om soppan. den ska jag citera i min blogg lite senare, för jag åt faktiskt soppa alldeles nyss igen och är gööööörmätt just nu.
