hogieskill

 

Ser massa folk som lägger upp bilden på sina ungar på Donken iglufsandes burgare och kommentaren "XXX förtjänar en sån här belöning efter XXX!". Jag ba WHAT?! Idag skrev jag till en vän på insta som hade lagt upp en sån bild "Känns mer som ett straff?" med någon fnissig eftermening som jag inte minns just nu men. JA. Det är väl ändå ett straff att ungarna ska behöva äta på Donken? Vem är det som bestämmer att de tycker att skitmat är bra och gott? Det gör DU. 

 

Nä. Nu är jag så förbannad så det är bara dumt att jag skriver.

 

Jag minns inte ens att vi var på Donken när jag var liten?! Hoppas vi ej var det. Jag tyckte säkert inte om. Mvh Hon som aldrig ens gillat pizza.

 

Puss!

 

 

För att de kommer till stan i november. Ni har fattat det va?

 

Åh vad jag önskar att jag fick sova. Tänk att det fanns en tid när man kunde ligga i sängen till tolv-ett på dagen. Eller vänta nu. Har det funnits en sån tid? JA det har det. Men jag börjar nästan glömma bort. Jag kan ju inte gå och lägga mig i tid heller. Allt kul händer ju efter nio på kvällen. Tror iofs inte ens att det skulle hjälpa om jag la mig tidigare. Jag skulle ändå inte somna och OM jag somnade så skulle jag lik förbannat vara trött som ett as på morgonen. 

 

Ibland drömmer jag om att barnet är sju år. Så man kan "Neeej men du kan bre din egen macka nu när du är så stor. Barnkanalen är på kanal 13. Slå på det du. ZzzzZzZzzz". 

 

 

På fredag är jag LEDIG. Ska bli så satans gött! Då ska jag äta lunch med Miriam och Elin. Det ska bli KUL. Och så ska jag göra typ ingenting. Dammsuga kanske. Chrille ska ut och dricka öl på fredag. Då kommer jag med största sannolikhet att se en tecknad film. Dricka Pepsi. Äta Marabou Frukt och mandel... aaaaaah. 

 

Puss!

 

 

För att jag hade glömt att Love Antell ska vara med i Så mycket bättre. Fatta vad bra det kommer vara. 

 

Jag skrev ett inlägg för några veckor sen om den här orättvisa världen vi lever i. Och sen dess har det hänt ännu mer orättvisa saker. Det är så mycket så jag förstår inte hur det är möjligt. Och i små korta stunder känns mina egna problem bara löjliga och fjuttiga och meningslösa. Men så är det så klart inte. Vi lever i olika verkligheter och ingens problem är mindre än någon annans. Jag tycker det är respektlöst att ta någons problem och säger "ah men jag då" eller "tänk på barnen i afrika". Att ta någons känslor slänga dem på marken, stampa på dem och spotta på dem. Det är inte schysst. Eller folk som tar någons upplevelse av en sak och säga "Nej, men så var det inte alls!". Jo, för mig eller honom eller henne var det EXAKT så som hen berättade. Och för dig var det inte så.

 

Jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv säga till Emmie "Det är väl inget att gråta för?" eller "Du ska inte vara ledsen". För man FÅR vara ledsen. Jag blir så förbannad på vuxna som säger så. Man ska vara arg och ledsen och förbannad. Hur skulle man annars kunna och orka vara glad mellan gångerna? 

 

När vi fick missfall för ganska exakt två år sen. Jag vaknade på morgonen och var lite stressad för jag skulle iväg på möhippa. Jag kände en molande värk. Typ mensvärk. Jag har skrivit om de här förut så bläddra igenom arkivet om du vill läsa om det. Men iaf. Den dagen hade jag en ny kavaj på mig. Som jag var fullkomligt KÄR i. Det är kanske den finaste kavaj jag sett. Men sen den dagen så har den hängt i garderoben. Jag har inte velat ha på mig den. Jag är idrottare i grunden så jag kommer nog alltid ha idrottsskrocken i huvudet. Plus att jag tror att jag har OCD faktiskt... Christian har ju också alltid sagt det. "Ska du inte slänga den där?" eller "Den där ska du väl inte ha på dig...?". I helgen hade vi konferens. Och tamejtusan. Jag tog på mig den. Jag kände bara att NEJ. Nu får det vara nog! Och så var jag typ LIVRÄDD hela dagen när jag hade på mig den. Sjukt. Men vi överlevde. Allihopa.

 

 

Imorrn är det lördag. Då ska jag jobba. Sju till sju. Skulle jag gissa. Fi satan. Ongen har inte gått upp när jag går och när jag kommer hem sover hon. På dagarna träffar dagmamman henne mer än vad jag gör.

 

Hela tiden har vi fått höra vad duktig hon är på allt. Att hon kan så mycket. Men det har slagit mig. Har varit hemma hos vänner och det är tamjefan fläckfritt. "Det är såååå stööökigt!". Skit ner dig! Hos oss är det ett BOMBNEDSLAG. Jag väljer att sitta med henne och plocka i och ur nagellack ur en ryggsäck istället för att diska. Jag väljer att gå till lekparken med henne istället för att dammsuga. Vi sitter i soffan och läser böcker i stället för att tvätta. Vi får städa när vi hinner. Det är så hetsigt allting. Ungarna ska vara rena och fina. Hemma ska vara rent och fint. Du ska hinna med så många aktiviteter som möjligt. För din skull menar jag då.. inte barnet. 

 

Men så är vi ovänner rätt ofta. För att det är stökigt. Vi bor väldigt dumt. Det finns inga förvaringsmöjligheter what so ever. Allt är framme överallt. Jag blir yr av'et. Av röran. Jag tänker att det kanske kommer bli lite städat hemma nu när hon börjar hos dagmamman. HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHHAHAHA. Eller hur!!

 

Det är en väldigt fin september vi har. Varje morgon hela veckan har det varit soligt och dimmigt. Fantastiskt fint. Idag var det mest dimmigt.. Men fint ändå.

 

 

Satan vad vi är ovänner alltså. Jag har försökt säga fina ord. Jag har gett en hård och bestämd, men kärleksfull klapp. Jag har svurit över fan och hans moster. Men idag är vi inte vänner. Jag och min jobbdator. Jag som ska göra en folder. Det går på en timme, tänkte jag MYCKET naivt. 

 

Vad är det som händer med Sverige då? Vilket jävla skitland. 

 

 

Ja det är väl ungefär dagens läge. 

 

Fint väder ute. Nu skulle man ha semester. 

 

Puss!

 

 

För att jag är både lokalpatriot och för att det är gött i örat. 

Ettusenetthundratrettiosju.

 

Jag har så satans mycket i huvudet. Det bara snurrar och snurrar och sambadansar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Och jag har ingen dator så jag bara kan sätta mig ner och låta det rinna ur mig genom fingrarna. Jag är fast på ett jäkla japanskt spa i Stockholm. Och jag tror. Min teori är. Jag har tamejfan inte fått ordentlig mat på två dygn. Jag förstår inte när tiden ska komma då man som vegetarian kan gå ut och käka och spontant bara "det här var ju riktigt schysst käk!". Min hjärna jobbar och jobbar och jobbar. Så jag behöver proteiner. 

 

Imorgon far jag vidare till Örebro. Två dagar smäckfulla med musik.

 

Brukar alltid bli uppfylld och inspirerad och ivrig efter såna här dagar. Jag vet att jag är bra på musiken. Men jag är fast. Denna yrkesroll är inte jag. Jag måste få komma vidare. Den här tröskeln som jag stått och slagit i tån i under flera år nu. Någon måste knuffa mig över den.

 

Nu har jag fått massa nya kollegor. De är sjukt bra och vi garvar hela tiden. Men de bor i resten av Sverige. Jag är ensam med mitt i Värmland. Jag blir deprimerad bara jag tänker på det. Att jag inte kan få hänga och jobba med de här människorna varje dag.

 

Sova måste jag göra också. Basta.

 

Gogol Bordello - Alcohol

 

För att jag blev lite knäckt när det var Sofia Karlsson som stod för musikunderhållningen ikväll. Hon är skitduktig men det hade behövts något annat...