Vet inte vad som kommer hända sen

Ettusenetthundratjugofyra. 
 
Jag är lite upprörd över Magnus Carlsons senaste popprojekt. Tandem Sky. Det är hemskt. Ja, ni läste rätt. Magnus Carlson har gjort något hemskt. Min lilla favoritsnuttegullartist som ingen får säga något ont om. Det får ni nu. Jag tror det är så illa att jag inte ens kan lyssna om och om och "nej men nu låter det ju rätt bra va...?". Efter tre låtar fick jag panik. Stängde av och satte i panik på Broken Promise Land. Ska det vara så?
 
Nu tänker jag så här. Vilka femtonåringar kommer bli räddade av Magnus Carlson det här årtiondet? Kanske ingen! Det vore bedrövligt. 
 
När jag gick i åttan. Eller nian. Då var jag kär i Martin. Eller nej.. jag var kanske inte kär. Jag vet inte. Han gillade Muse och kent och hade classy musiksmak. Till skillnad mot killarna i skolan som bara "Hooogieee... hur går det med Liam Gallagher har han dött av KNARK än eller höhöhöh nöff nöff nöff". Men. Martin var två år äldre och ville hångla. Jag tyckte det var HEMSKT. Det var nog mer fel på mig iofs. Men jag tänkte mest att guuu vad braaa... Vi kan lyssna på Muse och typ.. prata om'et! Men det hände inte. Så jag åkte hem och lyssnade på Weeping Willows. Var lite knäckt. Ville inte bli vuxen. Magnus Carlson var världens bästa kompis. So it's over och Blue and alone. 
 
Och sen har det varit sådär. Varje gång jag träffat en kille. Det är aldrig någon som varit lika bra som
 
1. Magnus Carlson
2. Matt Bellamy
3. Jocke Berg
4. Bröderna Gallagher
5. Håkan Hellström
6. Bo Sundström
7. Ed Harcourt
8. Daniel Bellqvist (kort men intensiv period)
9. Ryan Adams
 
och så vidare. Men nu gör Magnus Carlson nåt sånt här så jag vet inte vad som händer. Jag kommer väl bli helt själv. Deprimerad och börja knarka. Högst olämpligt. 
 
Vet ni vad som är väldigt konstigt då. Chrille. Han har jättedålig musiksmak. Han är en sån där som vägrar vidga sina vyer. Jag är alldeles chockad över att han ens har följt med mig på både Muse och Håkan Hellström-konserter. För "det är inte roligt med konserter". Är du dum i huvudet? Brukar jag allvarligt fråga då. Men jag har inte fått något riktigt svar på det. Det finns ingen variation i det han lyssnar på. Jag skulle bli helt knäpp om allt jag lyssnade på lät ungefär lika. "Vad är det som är bra med det här då?" undrar han. "Ja, men du kanske kunde lyssna på texten?!". Så vi får väl se hur det blir. Kanske får göra slut vilken dag som helst nu. Stefans Sundströms senaste skiva är ju helt fantastisk. 
 
Puss!
 
Weeping Willows - If you know what love is
 
För att det är GÖLLIGT. 
 
 

RSS 2.0