En kontaktannons, tror jag minsann
Åttahundratrettiofem.
I fredags fyllde Chrille år och i lördags var det kalas all day long. Det var även dagen då jag insåg att jag har abslut noll och ingenting gemensamt med hans vänner. Det är ju tråkigt. Det är till och med väldigt tråkigt. Dessutom hade jag mens och höll på att somna där i fåtöljen ett tiotal gånger. Järnbrist eller tråkig när man inte har något gemensamt? En finful kombination, tror't. Det är så konstigt det där med sociologi. Hur människor fungerar tillsammans. De som var hos oss har känt varandra sen de var bäjbisar tror jag och det är konstigt att vara ny i såna sammahang. Speciellt när man har mens och är trött och grinig. Men det som är konstigt är att det alltid måste pratas om det som har varit. Varför är det så? Är framtiden verkligen så sjukt jävla ointressant? Och tragedier. Varför måste det alltid pratas om tragedier? Det är så synd om den och den och den har fått onge men det verkar inte så jävla bra och den har en onge i magen men det verkar verkligen inte bra. Det tycker jag är tråkigt. Undrar om det fungerar så i mina sociala kretsar också? Antagligen. Fy fan vad tråkigt. Vi måste ge oss ut på jakt efter gemensamma vänner. Någon som vill bli vår gemensamma vän? Helst ska det vara en helt ny människa som ingen av oss känner. Jag gillar människor som är villiga att ställa upp på singstar, som gillar att gå på konsert, som tycker att det är roligt med brädspel så som "Som katt och hund", som gillar att dricka kaffe, som inte har en onge i magen eller en nyfödd onge (ni är jävligt tråkiga och präktiga, även om ni kanske inte tror det själva), jag gillar personer som inte är präktiga, som bjuder till med en dans då och då, som har bra humor som till exempel Little Britain och How i met your mother. Att ni har bra musiksmak tar jag för givet. Eller ja. Ni ska ha musiksmak i alla fall.
Imorrn ska vi på Lars Winnerbäck. Det känns kul med Lars Winnerbäck igen. Och jag håller fast vid att det är för att håret har växt ut och för att han har skiljt sig. När han klippte av sig håret... Farväl all bra musik och välkommen tråkiga och dömande låtar som Elegi och Stackars. Jag ger dig en chans till Lars-Kalas! Synd bara att jag valde sittplatser och att vi kommer att få sitta typ inne på American Pizza Planeten och se konserten.
Idag är det husfruarna. Det har gått lite på halvlåga senaste tiden. Är de aliens? Är det en brännskada? Ska Lynette göra abort? Tur att Gabrielle alltid är rolig.
Jävlar vilket bittert inlägg. Jag är egentligen inte bitter. Jag älsker ju hösten ja.
Puss!
Infected Mushroom - Becoming Insane
För att jag la in den i min och Marcus gemensamma spellista men han har inte gett någon kommentar kring den låten. Jag blir besviken!
I fredags fyllde Chrille år och i lördags var det kalas all day long. Det var även dagen då jag insåg att jag har abslut noll och ingenting gemensamt med hans vänner. Det är ju tråkigt. Det är till och med väldigt tråkigt. Dessutom hade jag mens och höll på att somna där i fåtöljen ett tiotal gånger. Järnbrist eller tråkig när man inte har något gemensamt? En finful kombination, tror't. Det är så konstigt det där med sociologi. Hur människor fungerar tillsammans. De som var hos oss har känt varandra sen de var bäjbisar tror jag och det är konstigt att vara ny i såna sammahang. Speciellt när man har mens och är trött och grinig. Men det som är konstigt är att det alltid måste pratas om det som har varit. Varför är det så? Är framtiden verkligen så sjukt jävla ointressant? Och tragedier. Varför måste det alltid pratas om tragedier? Det är så synd om den och den och den har fått onge men det verkar inte så jävla bra och den har en onge i magen men det verkar verkligen inte bra. Det tycker jag är tråkigt. Undrar om det fungerar så i mina sociala kretsar också? Antagligen. Fy fan vad tråkigt. Vi måste ge oss ut på jakt efter gemensamma vänner. Någon som vill bli vår gemensamma vän? Helst ska det vara en helt ny människa som ingen av oss känner. Jag gillar människor som är villiga att ställa upp på singstar, som gillar att gå på konsert, som tycker att det är roligt med brädspel så som "Som katt och hund", som gillar att dricka kaffe, som inte har en onge i magen eller en nyfödd onge (ni är jävligt tråkiga och präktiga, även om ni kanske inte tror det själva), jag gillar personer som inte är präktiga, som bjuder till med en dans då och då, som har bra humor som till exempel Little Britain och How i met your mother. Att ni har bra musiksmak tar jag för givet. Eller ja. Ni ska ha musiksmak i alla fall.
Imorrn ska vi på Lars Winnerbäck. Det känns kul med Lars Winnerbäck igen. Och jag håller fast vid att det är för att håret har växt ut och för att han har skiljt sig. När han klippte av sig håret... Farväl all bra musik och välkommen tråkiga och dömande låtar som Elegi och Stackars. Jag ger dig en chans till Lars-Kalas! Synd bara att jag valde sittplatser och att vi kommer att få sitta typ inne på American Pizza Planeten och se konserten.
Idag är det husfruarna. Det har gått lite på halvlåga senaste tiden. Är de aliens? Är det en brännskada? Ska Lynette göra abort? Tur att Gabrielle alltid är rolig.
Jävlar vilket bittert inlägg. Jag är egentligen inte bitter. Jag älsker ju hösten ja.
Puss!
Infected Mushroom - Becoming Insane
För att jag la in den i min och Marcus gemensamma spellista men han har inte gett någon kommentar kring den låten. Jag blir besviken!
Kommentarer
Postat av: Pernilla
jag kan bli eran gemensamma vän! fast jag dricker inte kaffe, men en kopp te funkar väl lika bra? det gör väl varken till eller från? jag har ingen unge. och jag har musiksmak. någon slags åtminstone. jag anmäler mig som frivillig.
Postat av: hogie
Pernilla: Gött! Jag tror att du och jag skulle kunna bli väldigt fina kompisar. Synd att du bor i Göteborg bara... Men vi kan ju vara såna kompisar som inte träffas gööörofta? Tror du att din karl vill vara med också?
Postat av: Tård
Ja håller med dig, varför ska alla titta bakåt? Framtiden måste vara mycket intressantare. Vi vet inte hur den blir men vi kan styra den ganska bra om vi bryr oss.
Trackback
