Tur det finns snask
Ettusenetthundratjugoåtta.
Allt känns väldigt orättvist. När man är ensam hemma och det bara är skit på tevemaskinen. Simpsons från 2003 liksom. Har massa filmer jag vill se men hur kul är det ensam dåååå? Tänkt när bebis är typ fem år och vi kan se filmer och äta glass tillsammans! Vilket drömliv!! Christian är inte lätt att övertala till att se tecknat/animerat ska ni veta. Jag är glad när jag får honom att se otecknade Sune.
Här är en bild på mig från förra året när jag var lycklig över ett mössfynd på sexy-shoppen i Töcksfors.
Det här med att jag börjar jobba igen om två veckor. Det känns inte alls lockade. Börjar på halvtid, men ändå. Jag har inte jobbat på ett år ungefär skulle jag tro. Det som är mest värdelöst är att jag inte ens har varit hemma med ongen under ett år. Nä för jag var ju tvungen att vara sjukskriven i tvåhundra år innan hon kom ut. För hon ville ploppa ut för tidigt. Fast sen ville hon inte komma ut alls så det var ju värdelöst på så många sätt. Och så är det maj. Man vill helst vara ute. Och cykla.
Här är en bild från i år på mig och vindkraftverken. Spången där ute på Skoghall är hur fin som helst. Jag rekommenderar öm en säger.
Vet ni vad som är väldigt konstigt år 2014. Att det inte finns en enda allergimedicin som du kan ta när du ammar. "Du får nog försöka sluta amma nu" sa doktorn. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det finns alltså inte ens ögondroppar som är okej att ta. Jag bad henne förnya recept på astmamedicinen iaf. Så får vi se. Det är ju inte bara att sluta amma hur som helst. Hade det varit så enkelt så hade jag slutat för flera månader sen.
Nu ska jag se ett Simpsonsavsnitt som jag redan sett fjorton gånger!!! Jippie!!!
Men först en bild på Gibson när vi testade bebiskläder på honom
Han gillade dem.
Puss!
Tommy Körberg - Judy min vän
För att jag älskar den så himla mycket.
Lite av ilskan. Fast bara väldigt lite.
Ettusenetthundratjugosju.
Cirkus en gång i månaden går jag (eller vi, för Emmie och Chrille följer också med) till en psykolog. Detta för att några veckor efter förlossning så får man på bvc fylla i ett formulär. Med frågor som "Är du lycklig?" samt "Känner du ibland panik?". Efter att jag svarat så sanningsenligt som möjligt så kan det utifrån mina svar konstateras att jag lider av förlossningsdepression.
Alla inom vården är väldigt noga med att påpeka för mig att "Det är normalt" och att "Det är inte så konstigt, du har haft det väldigt jobbigt". Och jag tycker det är så konstigt. Eller jag behöver inte höra att det är normalt. För det blir faktiskt inte bättre av det. Däremot så tror jag att andra i min omgivning skulle behöva höra att man kan bli rätt nere eller KNÄPP av att ha en bebis som skriker konstant i fyra månader. Och att man inte plötsligt blir hel och normal och rosenskimrande glad igen bara för att hon slutar skrika.
Psykologen ritade en väldigt bra graf idag som jag ska dela ut till folk som jag tycker behöver den.
Andra saker som folk inte behöver trycka upp i ansiktet på mig när jag säger att jag ser fram emot att sluta amma; "Åh som jag kämpade med min amning! Det gick bara i tre månader sen tog mjölken slut! Du aaanar inte hur braaa du haaar det!!" Nej och du anar inte hur det är att ha överfulla bröst som värker och sprutar åt alla håll i tid och otid och så mycket mjölk så din bebis håller på att drunkna för hon knappt hinner med att dricka och sen får jätteont i magen för hon har ätit så mycket. T ex.
Jag tyckte att vuxna människor var dumma i huvudet redan innan jag fick barn. Men efter jag fick barn så undrar jag om jag inte håller på att förlora all tro på mänskligheten. Det är sån tur att alla vet allt om alla.
Annars tycker jag det är tråkigt att Tjockare än vatten är slut! Men det kommer garanterat en ny säsong (?). Den nya serien är rätt lovande också. Arvingarna. Först hoppades jag lite på en dokumentär om Arvingarna. Men sen blev jag jättelycklig när det istället är en dansk dramaproduktion!
Puss!
Håkan Hellström - Kom igen Lena!
För att Håkan fyllde fyrtio den andra april. Fyrtio! Gammelgubbe.
