hogieskill

 

Den här tröttheten jag känner. Jag vet inte. När man vaknar, det är mörkt och man knappt orkar få upp en glipa i ögonen. Ikväll ska vi på Little shop of horrors. Vette tusan hur jag ska orka. Men åh vad roligt det ska bli!! Har sett fram emot den här uppsättningen så länge! Feed meee feeeed meeee!

 

Idag har jag varit i Seniorernas hus. Gamlingar. I love them!! Försöker sprätta sig med fräna ord som: cool. En tant försökte få mig att börja brodera. Men där kände jag att min gräns drogs. Alltså, jag har ju korsstygnsbroderat. Men hon höll på med nån slags frihandsbroderi. 

 

På söndag då. Då ska jag få träffa walliska svartnosfår!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Puss!

 

 

För att i morgon börjar Så mycket bättre. Kommer vara svinbra!

 

Ser massa folk som lägger upp bilden på sina ungar på Donken iglufsandes burgare och kommentaren "XXX förtjänar en sån här belöning efter XXX!". Jag ba WHAT?! Idag skrev jag till en vän på insta som hade lagt upp en sån bild "Känns mer som ett straff?" med någon fnissig eftermening som jag inte minns just nu men. JA. Det är väl ändå ett straff att ungarna ska behöva äta på Donken? Vem är det som bestämmer att de tycker att skitmat är bra och gott? Det gör DU. 

 

Nä. Nu är jag så förbannad så det är bara dumt att jag skriver.

 

Jag minns inte ens att vi var på Donken när jag var liten?! Hoppas vi ej var det. Jag tyckte säkert inte om. Mvh Hon som aldrig ens gillat pizza.

 

Puss!

 

 

För att de kommer till stan i november. Ni har fattat det va?

 

Åh vad jag önskar att jag fick sova. Tänk att det fanns en tid när man kunde ligga i sängen till tolv-ett på dagen. Eller vänta nu. Har det funnits en sån tid? JA det har det. Men jag börjar nästan glömma bort. Jag kan ju inte gå och lägga mig i tid heller. Allt kul händer ju efter nio på kvällen. Tror iofs inte ens att det skulle hjälpa om jag la mig tidigare. Jag skulle ändå inte somna och OM jag somnade så skulle jag lik förbannat vara trött som ett as på morgonen. 

 

Ibland drömmer jag om att barnet är sju år. Så man kan "Neeej men du kan bre din egen macka nu när du är så stor. Barnkanalen är på kanal 13. Slå på det du. ZzzzZzZzzz". 

 

 

På fredag är jag LEDIG. Ska bli så satans gött! Då ska jag äta lunch med Miriam och Elin. Det ska bli KUL. Och så ska jag göra typ ingenting. Dammsuga kanske. Chrille ska ut och dricka öl på fredag. Då kommer jag med största sannolikhet att se en tecknad film. Dricka Pepsi. Äta Marabou Frukt och mandel... aaaaaah. 

 

Puss!

 

 

För att jag hade glömt att Love Antell ska vara med i Så mycket bättre. Fatta vad bra det kommer vara. 

 

Jag skrev ett inlägg för några veckor sen om den här orättvisa världen vi lever i. Och sen dess har det hänt ännu mer orättvisa saker. Det är så mycket så jag förstår inte hur det är möjligt. Och i små korta stunder känns mina egna problem bara löjliga och fjuttiga och meningslösa. Men så är det så klart inte. Vi lever i olika verkligheter och ingens problem är mindre än någon annans. Jag tycker det är respektlöst att ta någons problem och säger "ah men jag då" eller "tänk på barnen i afrika". Att ta någons känslor slänga dem på marken, stampa på dem och spotta på dem. Det är inte schysst. Eller folk som tar någons upplevelse av en sak och säga "Nej, men så var det inte alls!". Jo, för mig eller honom eller henne var det EXAKT så som hen berättade. Och för dig var det inte så.

 

Jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv säga till Emmie "Det är väl inget att gråta för?" eller "Du ska inte vara ledsen". För man FÅR vara ledsen. Jag blir så förbannad på vuxna som säger så. Man ska vara arg och ledsen och förbannad. Hur skulle man annars kunna och orka vara glad mellan gångerna? 

 

När vi fick missfall för ganska exakt två år sen. Jag vaknade på morgonen och var lite stressad för jag skulle iväg på möhippa. Jag kände en molande värk. Typ mensvärk. Jag har skrivit om de här förut så bläddra igenom arkivet om du vill läsa om det. Men iaf. Den dagen hade jag en ny kavaj på mig. Som jag var fullkomligt KÄR i. Det är kanske den finaste kavaj jag sett. Men sen den dagen så har den hängt i garderoben. Jag har inte velat ha på mig den. Jag är idrottare i grunden så jag kommer nog alltid ha idrottsskrocken i huvudet. Plus att jag tror att jag har OCD faktiskt... Christian har ju också alltid sagt det. "Ska du inte slänga den där?" eller "Den där ska du väl inte ha på dig...?". I helgen hade vi konferens. Och tamejtusan. Jag tog på mig den. Jag kände bara att NEJ. Nu får det vara nog! Och så var jag typ LIVRÄDD hela dagen när jag hade på mig den. Sjukt. Men vi överlevde. Allihopa.

 

 

Imorrn är det lördag. Då ska jag jobba. Sju till sju. Skulle jag gissa. Fi satan. Ongen har inte gått upp när jag går och när jag kommer hem sover hon. På dagarna träffar dagmamman henne mer än vad jag gör.

 

Hela tiden har vi fått höra vad duktig hon är på allt. Att hon kan så mycket. Men det har slagit mig. Har varit hemma hos vänner och det är tamjefan fläckfritt. "Det är såååå stööökigt!". Skit ner dig! Hos oss är det ett BOMBNEDSLAG. Jag väljer att sitta med henne och plocka i och ur nagellack ur en ryggsäck istället för att diska. Jag väljer att gå till lekparken med henne istället för att dammsuga. Vi sitter i soffan och läser böcker i stället för att tvätta. Vi får städa när vi hinner. Det är så hetsigt allting. Ungarna ska vara rena och fina. Hemma ska vara rent och fint. Du ska hinna med så många aktiviteter som möjligt. För din skull menar jag då.. inte barnet. 

 

Men så är vi ovänner rätt ofta. För att det är stökigt. Vi bor väldigt dumt. Det finns inga förvaringsmöjligheter what so ever. Allt är framme överallt. Jag blir yr av'et. Av röran. Jag tänker att det kanske kommer bli lite städat hemma nu när hon börjar hos dagmamman. HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHHAHAHA. Eller hur!!

 

Det är en väldigt fin september vi har. Varje morgon hela veckan har det varit soligt och dimmigt. Fantastiskt fint. Idag var det mest dimmigt.. Men fint ändå.

 

 

Satan vad vi är ovänner alltså. Jag har försökt säga fina ord. Jag har gett en hård och bestämd, men kärleksfull klapp. Jag har svurit över fan och hans moster. Men idag är vi inte vänner. Jag och min jobbdator. Jag som ska göra en folder. Det går på en timme, tänkte jag MYCKET naivt. 

 

Vad är det som händer med Sverige då? Vilket jävla skitland. 

 

 

Ja det är väl ungefär dagens läge. 

 

Fint väder ute. Nu skulle man ha semester. 

 

Puss!

 

 

För att jag är både lokalpatriot och för att det är gött i örat. 

Ettusenetthundratrettiosju.

 

Jag har så satans mycket i huvudet. Det bara snurrar och snurrar och sambadansar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Och jag har ingen dator så jag bara kan sätta mig ner och låta det rinna ur mig genom fingrarna. Jag är fast på ett jäkla japanskt spa i Stockholm. Och jag tror. Min teori är. Jag har tamejfan inte fått ordentlig mat på två dygn. Jag förstår inte när tiden ska komma då man som vegetarian kan gå ut och käka och spontant bara "det här var ju riktigt schysst käk!". Min hjärna jobbar och jobbar och jobbar. Så jag behöver proteiner. 

 

Imorgon far jag vidare till Örebro. Två dagar smäckfulla med musik.

 

Brukar alltid bli uppfylld och inspirerad och ivrig efter såna här dagar. Jag vet att jag är bra på musiken. Men jag är fast. Denna yrkesroll är inte jag. Jag måste få komma vidare. Den här tröskeln som jag stått och slagit i tån i under flera år nu. Någon måste knuffa mig över den.

 

Nu har jag fått massa nya kollegor. De är sjukt bra och vi garvar hela tiden. Men de bor i resten av Sverige. Jag är ensam med mitt i Värmland. Jag blir deprimerad bara jag tänker på det. Att jag inte kan få hänga och jobba med de här människorna varje dag.

 

Sova måste jag göra också. Basta.

 

Gogol Bordello - Alcohol

 

För att jag blev lite knäckt när det var Sofia Karlsson som stod för musikunderhållningen ikväll. Hon är skitduktig men det hade behövts något annat...

 

Kan man ens ana hur orättvis världen är. Folk omkring mig blir av med jobben. De får cancer. Deras barn får cancer. De kämpar i flera år med att få barn. De får missfall. Jag kan inte greppa allt det som händer. Och jag kommer på mig själv med att blunda. Jag ser att folk skickar styrkekramar på facebook. Kan vi inte bara sluta upp med det här styrkekramandet. 

 

Vet ni vad det är som alltid räddar mig från att inte bara gå och hoppa från en bro? Det är Ryan Adams, Håkan Hellström, Weeping Willows. Säkert! och Magic Number. Väldigt mycket Bo Kaspers Orkester. Hästpojken, White Stripes och Queen. Speed of sound enterprise och Eskobar. Dundertåget, Den stora vilan, Snow Patrol, Velvet Underground. Muse. Kaiser Chiefs och Queens of the stone age. Elton John, Mogwai, Bear Quartet, Bob Hund, The Who, Mew, Andreas Grega, Fever Ray, Babian, Nina Ramsby, Makthaverskan och Weezer. 

 

Puss!

 

 

För jag tycker den alltid passar fint men just idag extra fint. 

 

Hej. Jag har mensvärk. När jag var tonåring och nästan dog av mensvärk (obs ej överdrift) så sa mamma alltid "Vänta tills du får barn, då blir det bättre!". DIN JÄVLA LÖGNARE! Ok, det är något bättre. Men inte FAN är det bra. Och varför ens säga så till en femtonåring? Ja jag vet inte. För att hennes generation kanske födde barn när de var tolv och förväntar sig att min generation också skulle göra det. MEN NEJ. Medelåldern för att föda barn i Sverige är 29 år. För männen är det 31,5. BARA SÅ NI VET ALLA MAMMOR DÄR UTE MED MENSVÄRKANDE TONÅRSDÖTTRAR. 

 

Kanske om ni bor i Hagfors att medelåldern är 17 eller någon annan ung bortkastande ålder. Men i resten av landet är det TJUGONIO år.

 

Mensvärk måste ändå vara den sämsta smärtan någonsin. Smärta i magregionen är liksom aldrig bra. Det enda som är bra med det är att man inte är gravid. När jag var tonåring så var vi minst två gånger på akuten för de trodde det var blindtarmen. Trots att det inte gjorde ont när vi gjorde klämtestet hemma? Men då tänker jag så här: varför gör inte sjukvården något? Om en tjej i fjorton-femtonårsåldern har så ont att hon ligger på golvet och gråter - borde inte något vara ganska fel då? Vet inte hur många gånger jag varit på vårdcentralen och hos barnmorskor. Men nä. För sen dess har jag fått äta p-piller. Mot mensvärk. Hur löjligt är inte det?

 

Nej jag blir bara förbannad. Vi får ta't en annan gång. 

 

Puss!

 

 

För att jag får väl börja knarka helt enkelt. Det behöver inte vara svårare än så.

 

 

 

Igår var det sån där riktig snart-är-semestern-och-föräldraledigheten-SLUT-ångest. Eller igår. Det började för flera dagar sen! Så jädra orättvist att jag fick vara hemma själv med henne när hon hade kolik och grejer. Och nu, nu när hon är riktigt rolig. Nä då ska jag gå och jobba och så får Chrille vara hemma med henne! Orättvisa. Jag kommer träffa henne typ 3 timmar per dag nu. USCH. 

 

Sista semesterveckan var dessutom SVINBRA. Inte så där äckligt varmt utan man orkade faktiskt göra saker. Och ongen kan gå själv! Helt fantastiskt att slippa gå böjd som en ostbåge hela dagarna. Det var inte kul nånstans när det var trettio grader ute och trehundrafem grader inne. 

 

Jaha. Nä men. I början på september ska jag på Elixir och Live at heart i Örebro. Nån mer som ska dit? Tycker det ska bli kul. Skulle gärna ha varit där i flera dagar men är bortrest några dagar innan också då det blir för möööe. Örebro är en rätt bra stad. Har jag fått för mig. 

 

Ikväll ska jag virka nåt.

 

Hittade förresten en rolig blankett på datorn förut när jag var inne i jobbets blankettdjungel. 

 

Valrörelsen är precis i startgroparna. Hittills har det varit lite maraton men strax blir det sprintlopp. Och förvånansvärt ofta tänker jag "Nä, men jag kanske skulle byta parti?". Men då börjar jag tänka på varför jag älskar Miljöpartiet SÅ HIMLA MYCKET. 

 

När jag var tolv år gick jag med i Grön ungdom. Jag var den enda Grön ungdomen på Hammarö och det fanns en tant som var cirka tvåhundra år som gjorde allt för att jag skulle vara med på allt. När jag var tolv så fattade jag inte och jag vågade inte riktigt bry mig. Jag ville väl inte umgås med massa tanter och gubbar. Jag ville vara Grön ungdom. Men så gick det ett par år och jag började högstadiet. Jag fick med mig några andra i Grön ungdom. Som inte gjorde något. Men det brydde jag mig inte om, för jag var iaf inte ensam. Grön ungdom var kul, viktigt och nyttigt. Det var roliga kampanjer och politik var en rolig lek. Jag fick massa kul affischer hemskickade som jag smällde upp. En dag tog jag med en hög till skolan. Då hämtade den håriga rektorn in mig och

 

Rektorn: Jaha du, Jessica. Så du är Miljöpartist du? Hur går det med fotbollen?

Jag: Ehh.. Jag är Grön ungdom. Det går bra med fotbollen. 

Rektorn: Ja men nu är det så här. Att på den här skolan får man inte propagera för politiska partier. 

Jag: Nähä. Det är väl lite konstigt?

Rektorn: Nej. Nu går du ut och plockar ner varenda affisch. 

 

Jag tror han kanske inte gillade Miljöpartiet. 

 

Min favoritaffisch var "Hellre gröt med GU än oxfilé med MUF". Den låg i tiden. I Fucking Åmål-tiden. Man fick hem Nisse Hult som var en tidning. Och jag fattade aldrig varför pappa sa "Vem FAN är Nisse Hult?!".

 

När jag flyttade från Skövde till Karlstad så hände det något. Helt plötsligt bodde jag på ett ställe där det fanns andra som brann för samma sak som jag. Jag var inte den enda som var med i Grön ungdom. Det var helt fantastiskt. Det fanns andra som tyckte att miljö var världens viktigaste grej. Det fanns andra som var vegetarianer. Flera lyssnade t o m på samma musik. Men i samma storm så blev jag även engagerad i andra miljöföreningar. Jag blev ordförande för miljöföreningen på universitetet och jag engagerade mig bara i GU när det behövdes hjälp med något. Praktiskt oftast. Eller en extra person på ett papper. MEN. Inte illa det heller ska ni veta. 

 

Jag har svävat iväg nu för jag blev så uppspelt. Men vet ni vad det allra viktigaste med Miljöpartiet är?

Det måste alltid finnas någon med piska. Det måste alltid finnas de som alltid håller fast vid det de tror på även när det sviktar. Det måste alltid finnas de som tror att det hjälper om jag väljer att cykla om nu grannen alltid måste ta bilen. Miljö är inte bara vad vi äter och skogen vi går i. Miljö är att alla har rätt till ett liv utan krypskyttar i dikena på vägen till skolan. Att både mamma och pappa har rätt att vara hemma med bebisen. Att alla har rätt att få flytta hemifrån och bo drägligt. Att skolan ska vara en plats där du är trygg och till en början en lek. Du ska kunna få ett jobb som trivs med och där du får en lön som du kan leva på. Utan allt detta så kommer vi inte heller få en hållbar miljö.

Puss och kram!

För att jag väldigt nyss blev påmind om Dark dark dark. Fast de har inte gjort nåt nytt än. 

 

Det finns nästan ingenting som är roligare än Värmländska. För inte längesen cirkulerade ett klipp med en kvinna utanför Arvika. Det kan vara det roligaste värmländska klippet någonsin! 

 

 

SMUUULAAAN. 

En gång kunde vi även läsa ett utdrag ur en polisrapport. På värmländska. De hade avlyssnat en bov och ordagrant skrivit ner det som sades. Den ska jag också leta upp så ni får läsa... Han var bland annat "Utö mä huun, han var tvungen å drite". 

 

En annan favorit är den fiskande värmlänningen

 

 

Älskar Värmland jag. 

 

Puss!

 

 

För att jag tror att det äntligen har kommit en Miss Li-låt som jag faktiskt tycker är BRA. Va kul!

 

Åh. Har ont i magen. Vuxna människor som beter sig som idioter är så jobbigt för mig. Jag önskar så att någon hade förberett mig på sånt här. Berättat att vuxna människor kan vara värre än barn. Eller rättare sagt - när vuxna är elaka så är de verkligen elaka. Och så tänker jag så här; okej, den här mannen är en annan generation än vad jag är. Han är uppfostrad med ett kvinnoideal som liksom bara gör att han är ett kräk. Det är inte riktigt hans fel att han är lite dum i huvudet. Men JO. Det är hans fel att han är ett riktigt jävla praktarsle. Han är ju för fan fyrtioplus! Och han TÅL inte att jag säger emot honom. Men jag kan inte vara tyst! 

 

Vi fikade idag. Det var väldigt dålig stämning. De andra försökte låtsas som ingenting. Jag försökte vara tyst. Men det GÅR liksom inte. Jag är inte en sån person som sitter och är tyst. Speciellt inte när ingen annan inte säger nåt. 

 

Nu har jag suttit och hetsätit gummikoalabjörnar i en halvtimme. Det hjälper inte. Ska bli skönt med semester. Tror jag eventuellt måste hitta ett nytt jobb. Hur lätt är det då? Inte lätt. Mer björnar tack.

 

Puss!

 

 

För att jag är hundra procent säker på att Morrissey är snäll. 

 

Planen var att skriva ett långt kärleksinlägg om Håkan Hellström. Det är så konstigt hur jag liksom blev hånad när jag var femton och sa att HÅKAN HELLSTRÖM KOMMER BLI STÖRST I SVERIGE!! Sen blev typ mobbad i massa år för att jag ÄLSKAR Håkan. Och nu står 66 000 pers på Ullevi och grinar för han är så bra? Men iaf. 

 

Istället kommer ett inlägg om Ewan McGregor att komma. Ett kärleksbrev till Ewan. Så ni förstår hur mycket jag älskar Ewan. Uuuaaan.... Han är snygg och han är bra på det mesta.

 

 

Jag känner att jag inte vet om jag kommer att klara av att vara en del av sociala medier. Kanske att jag måste göra ett uppehåll fram tills den 15 september. Jag klarar inte av att det inte ens går att ha en diskussion med en del människor. Det här till exempel. Dyker upp i mitt flöde:

 

 

Allt känns väldigt orättvist. När man är ensam hemma och det bara är skit på tevemaskinen. Simpsons från 2003 liksom. Har massa filmer jag vill se men hur kul är det ensam dåååå? Tänkt när bebis är typ fem år och vi kan se filmer och äta glass tillsammans! Vilket drömliv!! Christian är inte lätt att övertala till att se tecknat/animerat ska ni veta. Jag är glad när jag får honom att se otecknade Sune. 

 

Här är en bild på mig från förra året när jag var lycklig över ett mössfynd på sexy-shoppen i Töcksfors.

Ettusenetthundratjugosju.

 

Cirkus en gång i månaden går jag (eller vi, för Emmie och Chrille följer också med) till en psykolog. Detta för att några veckor efter förlossning så får man på bvc fylla i ett formulär. Med frågor som "Är du lycklig?" samt "Känner du ibland panik?". Efter att jag svarat så sanningsenligt som möjligt så kan det utifrån mina svar konstateras att jag lider av förlossningsdepression. 

 

Alla inom vården är väldigt noga med att påpeka för mig att "Det är normalt" och att "Det är inte så konstigt, du har haft det väldigt jobbigt". Och jag tycker det är så konstigt. Eller jag behöver inte höra att det är normalt. För det blir faktiskt inte bättre av det. Däremot så tror jag att andra i min omgivning skulle behöva höra att man kan bli rätt nere eller KNÄPP av att ha en bebis som skriker konstant i fyra månader. Och att man inte plötsligt blir hel och normal och rosenskimrande glad igen bara för att hon slutar skrika. 

 

Psykologen ritade en väldigt bra graf idag som jag ska dela ut till folk som jag tycker behöver den.

 

Andra saker som folk inte behöver trycka upp i ansiktet på mig när jag säger att jag ser fram emot att sluta amma; "Åh som jag kämpade med min amning! Det gick bara i tre månader sen tog mjölken slut! Du aaanar inte hur braaa du haaar det!!" Nej och du anar inte hur det är att ha överfulla bröst som värker och sprutar åt alla håll i tid och otid och så mycket mjölk så din bebis håller på att drunkna för hon knappt hinner med att dricka och sen får jätteont i magen för hon har ätit så mycket.  T ex.

 

Jag tyckte att vuxna människor var dumma i huvudet redan innan jag fick barn. Men efter jag fick barn så undrar jag om jag inte håller på att förlora all tro på mänskligheten. Det är sån tur att alla vet allt om alla.

 

Annars tycker jag det är tråkigt att Tjockare än vatten är slut! Men det kommer garanterat en ny säsong (?). Den nya serien är rätt lovande också. Arvingarna. Först hoppades jag lite på en dokumentär om Arvingarna. Men sen blev jag jättelycklig när det istället är en dansk dramaproduktion!

 

Puss!

 

Håkan Hellström - Kom igen Lena!

 

För att Håkan fyllde fyrtio den andra april. Fyrtio! Gammelgubbe.

Ettusenetthundratjugosex.

 

Jämt görsmidigt detta med att en kan blogga från mobilen. Går det lika smidigt att lägga in bilder?! Är inte svårimponerad. 

 

Ettusenetthundratjugofem.

 

Det är ju helt fantastiskt att jag fortfarande har en hel del besökare till den här bloggen! Eller är det sorgligt...? Väntar ni på bättre tider? De kommer - jag lovar. Jag har skrivlust i fingrarna. Samt virklust. 

 

Har läst massa bra, roliga, fina och intressanta bloggar de senaste veckorna. Så då kom jag att tänka på den här stackaren. Hoppas HLR funkar på blogg.

 

Jag längtar till: sommar. När jag kan cykla med ongen bak i stol. Jag som inte ens brukar längta efter sommar så där som man ska göra när man är svensk. Höst duger lika gott åt mig. Inga krav här inte.

 

Inatt har jag sovit tre timmar. På soffan. Det är ju bättre än en timme. Kan man tänka. 

 

Puss.

 

Elton John - Your song

 

För att biljetterna till konserten är så SJUKT dyra, har ni sett det?! Stones är t o m billigare! Vansinne.

 

Jag är lite upprörd över Magnus Carlsons senaste popprojekt. Tandem Sky. Det är hemskt. Ja, ni läste rätt. Magnus Carlson har gjort något hemskt. Min lilla favoritsnuttegullartist som ingen får säga något ont om. Det får ni nu. Jag tror det är så illa att jag inte ens kan lyssna om och om och "nej men nu låter det ju rätt bra va...?". Efter tre låtar fick jag panik. Stängde av och satte i panik på Broken Promise Land. Ska det vara så?

 

Nu tänker jag så här. Vilka femtonåringar kommer bli räddade av Magnus Carlson det här årtiondet? Kanske ingen! Det vore bedrövligt. 

 

När jag gick i åttan. Eller nian. Då var jag kär i Martin. Eller nej.. jag var kanske inte kär. Jag vet inte. Han gillade Muse och kent och hade classy musiksmak. Till skillnad mot killarna i skolan som bara "Hooogieee... hur går det med Liam Gallagher har han dött av KNARK än eller höhöhöh nöff nöff nöff". Men. Martin var två år äldre och ville hångla. Jag tyckte det var HEMSKT. Det var nog mer fel på mig iofs. Men jag tänkte mest att guuu vad braaa... Vi kan lyssna på Muse och typ.. prata om'et! Men det hände inte. Så jag åkte hem och lyssnade på Weeping Willows. Var lite knäckt. Ville inte bli vuxen. Magnus Carlson var världens bästa kompis. So it's over och Blue and alone. 

 

Och sen har det varit sådär. Varje gång jag träffat en kille. Det är aldrig någon som varit lika bra som

 

1. Magnus Carlson

2. Matt Bellamy

3. Jocke Berg

4. Bröderna Gallagher

5. Håkan Hellström

6. Bo Sundström

7. Ed Harcourt

8. Daniel Bellqvist (kort men intensiv period)

9. Ryan Adams

 

och så vidare. Men nu gör Magnus Carlson nåt sånt här så jag vet inte vad som händer. Jag kommer väl bli helt själv. Deprimerad och börja knarka. Högst olämpligt. 

 

Vet ni vad som är väldigt konstigt då. Chrille. Han har jättedålig musiksmak. Han är en sån där som vägrar vidga sina vyer. Jag är alldeles chockad över att han ens har följt med mig på både Muse och Håkan Hellström-konserter. För "det är inte roligt med konserter". Är du dum i huvudet? Brukar jag allvarligt fråga då. Men jag har inte fått något riktigt svar på det. Det finns ingen variation i det han lyssnar på. Jag skulle bli helt knäpp om allt jag lyssnade på lät ungefär lika. "Vad är det som är bra med det här då?" undrar han. "Ja, men du kanske kunde lyssna på texten?!". Så vi får väl se hur det blir. Kanske får göra slut vilken dag som helst nu. Stefans Sundströms senaste skiva är ju helt fantastisk. 

 

Puss!

 

 

För att det är GÖLLIGT.