hogieskill

 

Nu är det mindre än två veckor kvar till Muse. Varför har ingen sagt nåt?! Klockan går fort när det är mörkt hela tiden. 

 

 

För att det kommer bli bra så klart. 

 

När jag för nån månad sen skrev om vårt (mitt?) missfall så var inte tanken att andra tjejer skulle få panik och tro att de också skulle behöva vara med om samma sak. Har fått ett par mejl från tjejer och den största frågan verkar vara HUR det kändes. Alltså hur ont gjorde det innan det liksom slog till. Det kan inte jag svara på. Eller jag tänker så här... Varför så nojig. Tycker inte att ni ska vara ute på nätet och googla efter missfall eller fördröjt missfall eller missed abortion om ni är gravida. Ät järn, sov och gör nåt kul istället. Men OM det skulle hända. Då tycker jag ni ska googla. Läsa och fråga och skriva själva. 

 

DN har en artikelserie nu om ofrivillig barnlöshet med rubriken Portade från bebisklubben. Igår hade de också en chatt i ämnet. 

 

När det hände oss så tyckte jag det konstigaste var alla vänner som sa saker som "ja... vi har försökt i tre år nu... men det händer ingenting". Jag vet inte om det går att jämföra att inte kunna bli gravid med att få missfall. Jag blev iaf jävligt irriterad när jag hörde det för femte gången. Men nu så tänker jag att det måste vara minst lika jobbigt. Vi vet ju i alla fall att vi kan. 

 

Nog ordat om detta. Jag ville bara att ni skulle se artiklarna i DN och att ni ska sluta googla och skriva i familjeliv och minbebeis-forumen. 

 

Här kommer tre viktiga bilder. 

 

 

Och en på mig där jag tränar på att få till den där speciellt Rebecca och Fiona-looken. Görsvårt.

 

 

Jag tog lypsyl efter photoshootet. 

 

Idag ska vi gå på Västanås uppsättning av Nils Holgersson!! Kommer vara svinbra!!

 

Puss!

 

 

För att den är på radion nu. Tycker inte alls den är bra. 

 

 

 

När jag gått igenom de bloggar jag följer så kommer alltid samma känsla krypandes över mig. Usch. Usch vad tråkiga människor är. Vad tråkigt det är att allt är ytligt. Att vem som helst får skriva om vad som helst. Ingen är ärlig och ingen skriver som det är. Fluff och gullegull och vackra bilder och fina tomma kärleksord. Jävla hittepå. Det vet jag. Men så finns det den där enda bloggen. Som är ärlig och har orden som inte längre används. Min generation borde få ett spöstraff för missbruk och obrukande av svenska språket. Det är en himla tur för mig att den finns. Jag tycker alla ska läsa den. 

 

 

Och man gråter lite. För att det är synd om Kristian. Men mest för att han vet hur man skriver. Kanske framför allt vet hur man inte skriver. 

 

 

Puss!

 

 

För att det är självklart fattar ni väl.