hogieskill

Sexhundrasjuttiofyra.

Nej. Keanu har faktiskt alltid sett sådär uttryckslös ut.

Kära dagbok.

Eftersom Christian inte ville se Twilight så gick vi och såg The day te earth stood still. Jag ger den två apelsinklyftor av fem apelsiner. Christian ger den två apelsiner av fem. Men det måste vara för att han är döm i hövve. Gillar du moralkakor om att vi missköter miljön eller gillar du bibeln (som Keanu Reeves uppenbarlien gör eftersom han endast gör bibliska filmer) så kan du kanske betala för att se den. Annars skulle jag inte ens rekommendera att du lägger tid på att ladda hem den gratis från nätet.

Jag har faktiskt inte tid att sitta här. Jag har alldeles för mycket saker att göra som jag inte har gjort. En del av sakerna tvingar ned mig på stan. Blaaauäääääääääää........

Mitt hår är långt. Det växer för fort säger frisören. Jag tycker att det växer skitfort. Så himla onödigt fort.

Idag är det den obligatoriska uppesittarkvällen. Det brukar vara ganska tråkigt, själva bingolottandet alltså. Vi hade tänkt köpa ett stort PS2-paket idag, det hade man kunnat dryga ut bilngokvällen med. Men det var sålt. Så nu får Rasmus skriva rim istället.

Puss!

Bob Marley - Three little birds

För att det vore gött att vara på Jamaica.

Sexhundrasjuttiotre.

Telefoner. Vilket påhitt. Hittepå.

Idag är det fredag. Något som Christian har påpekat hela veckan. Han har nog längtat. Kanske för att han har försovit sig varje dag den här veckan? Gå och lägg dig tidigare, är mitt stående råd.

Mina nya glasögon kan göra vem som helst yr. Eftersom optikern i stort sett tyckte att jag blivit blind så måste jag ha monitorglasögon. När jag har på mig dem så ser jag ungefär en meter framför mig. Känner mig som en gammal kärring. Eller som Tård. Ibland glömmer jag att ta av mig dem när jag går iväg. Då går jag med händerna framför mig som en zombie tills jag kommer på vad som är fel. Det är för mycket för mig att hålla ordning på två par glasögon. Det räcker med att jag ska hålla ordning på mig själv. Det enda som varit roligt med de här glasögonen hittills var när Johan provade dem. Då blev jag rädd och gjorde nästan i byxan.

Om ungefär en månad ska vår familj á två människor och en kattmänniska flytta in i baracken på Gruvlyckan. Köp en rattkrycka, sa en gubbe. Jag vet inte. Det är så töntigt med Karlstad. Det är konstigt att det fortfarande är så mycket fördomar och integreringsskräck. Det är fan inte mer bråk på Kronoparken eller Rud än vad det är inne i centrala Karlstad. Herrhagen till exempel. Vilket jävla ställe. Tacka vet jag Strand. Jag saknar Strand. Kanske att det är det bästa stället jag bott på.

Nu ska jag boka biljetter till The day the earth stood still. Jag älskar ju såna filmer. Sci-fi. Jag skulle kunna vara en stor tönt som samlar på Star Wars-prylar och grejer. Men det har faktiskt gått bra ändå. Det är nog för att jag älskar underground filmer ännu mer. Napoleon Dynamite, världens bästa film någonsin. Det finns ju en anledning till att stället heter hogieskills. Jag önskar att jag hade en liger.

Puss!

Latin Kings - Snubben trodde han var cool

För att Miriam trodde att snubben var cool för han hade en fiol 

Sexhundrasjuttiotvå.

Vilka jävliga två veckor det har varit. Eller tre. Begravning precis innan jul känns inte som det mest optimala. Men nu är det gjort. Jag fick massa uppdrag av människor som pratade dalmål. Jag tror att en del till och med hotade mig. "Nu tar du hand om Christian!!". Nej, det hade jag inte tänkt. Det här får han ta hand om själv. Men det är faktiskt inte så lätt. Jag kan ju inte ens låtsas försöka förstå hur det känns att varken ha mamma eller pappa. Och inte ens vara trettio. Det är lite väl orättvist tycker jag.

Begravningar är dåliga. Jag tänkte att "Jamen tjena, varför skulle jag börja gråta?". Men så sitter alla där och tjuter och kantorn spelar fint och... jag höll mig. Det var för väl det. Annars hade jag säkert fortfarande gråtit. Men det var lite roligt också. Jag har aldrig under en dag hört så många "Ooootroooligt", "Den/det är kanon!" och "Den/det är klämmigt!" på dalmål på en och samma dag. Kunde ha blivit förvarnad tycker jag.

Det är konstigt att Christian är uppväxt med Torfolk. Det blir konstigt för mig eftersom jag bara har varit i kontakt med dem via miljövetenskapen... och när man köper mat. Och nu satt de framför mig och grät. Torfolk är bra skit det.

Nåväl. Idag ska jag tvätta. Och leta efter en kattkompis till Gibson. Jag får inte gå hemifrån. Han hoppar upp på mig och sätter klorna i mig och gråter "gååååå inteeee". Gnuggar sig och kurrar som en traktor. Dessutom tror han att han är en människa så han behöver lite verklighetsuppfattning. En kattkompis.

Jag har inte druckit kaffe idag. Sjuuuukt. Kanske att jag måste gå upp en våning. Först tänkte jag att jag skulle sluta med kaffe för alltid. Men det var ingen bra idé. Fast nu blir det så, att jag ibland kommer på klockan fem att jag inte druckit kaffe på hela dan. Det är bra. Bra gjort av mig. Det är nog för att jag inte har tillgång till kaffebryggare.

När jag åkte hem från Göteborg hittade jag en guldtia på tåget. Jag busade med två barn och fick en smäll i skallen med en tidning av tanten i Bistron. Det var den roligaste resan hittills. Mer ungar på tågen!

Puss!

Beastie Boys - Sabotage

För att den är med på min bästa-låtar-någonsin-lista.

Sexhundrasjuttioett.

Jag är grinig för att jag missar Krunegård imorrn. Sist gick jag inte för vi bestämde att vi skulle gå imorrn istället. Imorrn är jag i Göteborg. Där är inte Markus Krunegård.

Stockholm var alldeles grått och trist och grinigt som vanligt. När jag kom hem så snöade det och var kallt. Det var gött. Jag ser fram emot ledighet. Sjukt välförtjänt ledighet. Jag ska vara så ledig att jag nästan kommer glömma bort att jag måste tillbaka till jobbet nån gång.

Roligast igår var när sjuttioåriga Anna-Greta klädde ut sig till jultomte och gav fel kuvert till allihop. Det stod Hans på mitt. Det stod Laila på Marinas. Det gör inget. Hon är gammal och enochtjugo lång, ungefär.

Nu har de börjat renovera här. Grävmaskiner och grejer. Grannarna är skittråkiga och tycker att allt är hemskt och jobbigt.

Viktig-Petter: Jag förstår inte hur de tänker med parkeringen.
Källarduschar'n: Nej, allting är väldigt konstigt.
Viktig-Petter: Man kan ju tro att det är första gången de renoverar!
Källarduschar'n: Ja, verkligen!

Och hur många renoveringar har ni varit med om? Hur många år har ni jobbat i renoveringsbranschen? Gnäll gnäll gnäll. Att de orkar. Själv ser jag nästan fram emot att bo i en barack. Tänk vad vi ska gå varann på nerverna, Christian och jag. Kanske att någon kommer att bli skjuten i knät. Spännande.

Nu ska jag mentalt förbereda mig för en bussresa på fyra timmar med åtta fjortonåriga tjejer.

Puss!

Lasse Lindh - Fem enkla saker

För att det var det enda jag kunde komma på. Känns så där.

Sexhundrasjuttio.

Nu börjar det droppa in brev om c-kursen till våren. Som jag har väntat på i ettochetthalvtår. Nu jobbar jag. Det blir ingen c-kurs. Nån gång ska jag läsa c-kursen. Och d-kursen. Men inte än. Kanske när jag är tjugosju. Eller tjugoåtta. Det är faktiskt inte så superlänge kvar. Om drygt en månad är jag tjugofyra. Fy fan. Tur att alla andra är så gamla. Så jag kan känna mig ung. Som Mård och Tård - skitgamla. Syrran - dretgammal. Christian - göbbe. Plus Maria som är så gammal så hon nästan inte ens är värd att nämna här. Men äldst är ändå Isac med sina sex år. Uh va gammal.

Igår var vi i Kristinehamn. Tjejerna på den gymnasieskolan var exakt som tjejerna från Kristinehamn som jag gick i gymnasiet med. Hela Kristinehamn är ett enda stort frågetecken. De måste ha det värsta storstadskomplexet i hela Sverige. Vad som är synd är att ungarna inte pratar Kristinehamnsmål. Som tur var så var vi tvungna att fråga efter vägen (det var ju jag som körde...) och då fick vi höra lite äkta Kristinehamnsgnäll.

Jag åker till Göteborg om en timme. Först tänkte jag att det var rätt värdelöst att åka tåg i massa timmar för ett sketet möte. Men nu känner jag att sketet är det sista det är. Det är ett superviktigt möte och under resan ned ska jag skriva ett tal. Det finns liksom de som behöver läxas upp. Jag trodde jag hade läxat upp, men under veckan visade det sig att det hade jag inte alls. Det är mest för min egen skull som folk behöver läxas upp. Saker och ting är inte rättvisa. Det tycker jag inte om.

Gibson har rivit mig i ögat. Jag ser ut som en tattare med alla rivsår och ärr. TATTARE.

Puss!

Sven-Ingvars - Dans bort i vägen

För att det var tjo det var höpp det var hej.