hogieskill

Sexhundratjugoåtta.

Shit. Här sitter jag och är besatt av Lasse Lindh. Det är Christians fel. Fast han vet inte ens om det. Allt i Du behöver aldrig mer vara rädd handlar om hoogan och Christian. Vi träffades liksom på chans på nåt sätt ramlade vi in i varann. Och tänk att något jag alltid trott skulle vara så svårt var så lätt. Vi träffades liksom på chans. Två katter i skydd i från regnet nånstans. Och aldrig har kärlek drabbat mig så. Och jag vet, jag är hopplöst svår ibland. Men aldrig, aldrig att jag tänker låta något ont hända dig jag håller dig hårt tätt intill genom regn och blåst och alltid, alltid att jag kommer vaka över dig, genom mörkret jag leder dig, jag finns i varje steg du tar så du behöver aldrig mer vara rädd. Ingen ser och ingen vet hur du lyser och hur du fångar upp min skugga när jag är svag. Och hur jag älskar att vakna upp bland dina blonda lockar. Sjuuukt.

Sjukt är också att ni inte tog  mitt Lasse Lindh-inlägg. Inte en jävel var det som tog mitt Lasse Lindh-inlägg. Det var Martins fel. Martin och hans egenkomponerade kenttext. Dock är min Lasse-text bättre än Martins kent-text. Alla gånger.

Vi träffades på sommaren på fest med folksom bara pratade om sig själva. Du var hård och vass på ytan men någonting i ögonvrån, högg tag och vi bytte rum och musik och med kläderna på under täcket drack vi dålig sprit och all din yta rann av och du var så djävla vacker då och allting som vi sa, kändes som ingen annan sagt före oss. Och så lät som allt kändes då känns det sällan nu. Och ibland så undrar jag var som hänt om jag ringt . Så ett artigt farväl på en historia som aldrig började och tillbaks i mitt liv, tänkte jag inte mer på dig än ibland när jag bläddrade förbi ditt nummer. Men så sprang jag in i din vän från den där festen för så länge sedan och jag frågade hur det var med dig, du som var så djävla vacker då. Och ibland så undrar jag var som hänt om jag ringt. Och din vän hon sa "Har du inte hört? Hon balanserade på en bro och föll i och vattnet var kallt, det var flera år sedan nu. Men bara så du vet pratade hon om dig ibland" Och jag började gråta som ett fån för jag visste, jag mindes, jag mindes att hon var så djävla vacker då och allting som vi sa, kändes som ingen annan sagt före oss och så lät som allt kändes då känns det sällan nu Och ibland så undrar jag var som hänt om jag ringt.

Ungefär så är det med google också. Det är inte bra, google. Det är inte bra att man träffat bra människor som försvinner och sen kan man bara gå till google. Det är inte bra med Lasse Lindh som sätter orden i en text som blir till exakt det man tänker. Fast det är bra. Bra Lasse Lindh. Tänk att Lasse heter Lindh. Det är också roligt.

Sen finns det de man inte kan lyssna på för mycket, för det finns andra som ligger bakom. Som Wiij. Eller Muse. Eller kent. Eller Oasis. Oasis som släpper nytt den sjätte oktober. Kommer till sverige snart. Klart de gör. Jubileum med Oasisgeneration den tjugoandra augusti. Har varit med sedan starten men inte kunnat gå på en enda Oasisg. träff. Gick till Gröna Jägaren en gång och hoppades på att träffa en OG-människa. Var på Ankan en gång och faktiskt träffade en OG-människa, han hade en OG-Oasis-Cirkus-2002-tisha på sig... men han var dryg och dum i huvudet. Hur kan man gå ut i en OG-tisha och inte vara trevlig? Skam!

Nåväl. Nästa helg. Då jävlar. Då är det öl med Micke och Bobban och förhoppningsvis en fin skara människor.

Nu jagar Gibson en hästmygga (harkrank för er som inte är från värmland? "Harkrankar kallas långbenskrankar i norra Sverige (Kåggamoy i Piteåtrakten), sjängelmy i Jämtland och hästmyggor i mellersta Sverige").

Puss!

The Corrs & Bono - when the stars go blue

För att jag blev så knäckt när jag hörde den på radion häromdagen. Hur kan man få förstöra Ryan Adams så?

Som bonus lägger jag in Ryan Adams  - Rescue Blues.

För att det är dit du ska gå när du är ensam. Och inte till någon Ryan-cover av Bono och Corrs..