hogieskill

Sexhundraåtta.

Det är ju precis det jag inte gör.

Det är sjukt jobbigt att sitta vid den här datorn. Det är ett uselt tangentbord. Trådlöst. Dålig räckvidd. Egentligen kan jag sitta vid min helt egna dator. Men det är ju inte lika roligt. Den här är kopplad till teven så jag har gigantisk bild. EM kommer att bli så fint på den här teven. Kim kommer att bli så fin på den här teven. Förhoppningsvis blir hans vänsterfot finast. Mot Grekland.

Jag vill gå ut. Mina tånaglar är sjukt rosa. Det var inte meningen. Gör alltid så när jag har tråkigt. Målar naglar. Sen orkar jag inte ta bort det förrän det flagnar och ser förjävligt ut. Vad ska jag göra ute? Visa upp tårna. Kan jag lämna Gibson? Jag vet inte. Jag är nybörjare på spädbarn. Enligt internet så är han fortfarande ett spädbarn.

Ända sen jag var liten har jag alltid hittat konstiga saker i saker man kan äta. Saker som jag skickar in till företaget, efter det får jag ett brev tillbaka och checkar som jag kan köpa nya saker för. Det har nästan blivit en sport. Jag har tuggat på säckväv, stekt plast, ätit på armbandspärlor, pillat på glasbitar... Senaste fyndet var en bit av en glaspärla i en glasslåda. Så nu finns det glass i frysen. Nästan för alltid. Jag fick glasscheckar. Jag gav en till Isac och sist an var är så ville han ha en till "så har jag och mamma en var sin och du och Christian en var sin". Nej, sa jag. Jag tror ju att jag tycker om glass mer än vad Isac och hans mamma gör tillsammans.

Puss!

Of Montreal - Suffer for fashion

För att de aldrig blev sådär stora som jag lovade förra året. Det kommer!