hogieskill

Sjuhundratrettiosju.

Jag tror att jag har pratat med den knäppaste barnmorskan någonsin.
Hon: Spiral! Spiral! Fast det är klart... det är nog inte så roligt nu på sommaren..
hogie: Nej.. men... finns det ingenting utan hormoner?
Hon: Spiral är ju väldigt bra... Det stoppar ju också ägglossningen... Och här står det att du inte får äta kombinerade p-piller.. men spiral vore ju ändå något..
hogie: Mmm...
Hon: Akupunktur kanske? Det kan vi ju inte är förstås. Vi kan det ju, men vi kan inte ha mottagning för det..Akupunktur är ju väldigt bra.
hogie: Okej.... ... ..

Och sådär höll det på. Till råga på allt så pratade hon nån slags gnällbältesdialekt. Jag tror faktiskt att hon var full. Hon lät jävligt full. Och först var hon ganska otrevlig.

Hon: Det kanske finns stolpiller! (här tänkte jag att nu har det här samtalet ballat ur totalt)
hogie: Jaha?
Hon: Ja! Vänta så ska jag kolla! Nej... det fanns inte.. Tänkte att stolpiller gick förbi magslemhinnorna (eller nåt, nåt med slem i alla fall. Fråga mig inte varför det skulle vara bra)
hogie: Ja där var du smart.
Hon: Ja visst var jag! Tänkte till ordentligt.

Jag tänkte att om hon är full så mjuknar hon nog om jag skämtar. Och det gjorde hon. Efter det där med smartheten så var hon nästan den trevligaste barnmorskan någonsin pratat med. Jag fick dock ingen hjälp utan hon tyckte att jag kunde ligga och tyna bort med min menssmärtor. Nej. Inte riktigt. Jag skulle ringa hit och dit istället sa hon. Men det gick ju inte. De svarade liksom inte. Det här knäcker mig. Det känns liksom som att världens starkaste man sitter i magen och vrider om saker ända bak i ryggen. Vilket jävla påhitt. Bara för att kunna få barn. Jag kan lätt välja bort barn för att slippa det här. Gå runt med dödsångest en gång i månaden, hittills i ungefär tolv år, bara för att kunna trycka ut ungar som ändå bara kommer att ställa till med besvär. Skit ned dig, evolutionen.

Puss!

Bo Kaspers Orkester - Ont

För att jag drömde att de skulle komma hit på turné. Men det är ju Muse som ska till Sverige. Drömmar är roliga. Jag pratar i sömnen nästan varje kväll. Jag vaknar av att Christian säger "Du sover ju, gumman" (som om jag vore tio år) eller så vaknar jag av mitt eget tjat. Det har nästan alltid varit så. Undrar varför.