Semester, någon?

Sjuhundratjugonio.

Helgen gick skapligt fort. En Ungdomsmässa passerade mig utan större intryck. Stackars arrangörer. Hoppas ni lärde er nåt. Helt plötsligt är det mitten av maj och order om planering av semester. Om jag läser mina papper rätt så har jag trettiofem betalda semesterdagar och för tillfället tolv kompdagar att ta ut. Tjena. Jag skulle kunna börja min semester idag.

Men misströsta inte! Många semesterdagar och förhoppningsvis hamnar bedragare i fängelset! När jag ringde och skulle polisanmäla bedragaren som bedragit mig på massa pengar så blev jag alldeles superduperförvånad över att han som svarade (för det är väl inte poliser som svarar? nej, måste vara någon slags polissekreterarmänniska) nästan var obehagligt positiv till min anmälan. "Såna här bedrägerier brukar vanligtvis utredas snabbt och enkelt". Summan av kardemumman är att vi inte alltid ska tro vad vi läser. Jag har läst att bedrägerier är lurigt och att det oftast inte blir någon dom. Men hör och häpna, min bedragare var otroligt klumpig. Hoppas jag.

Idag ska jag äta spenat. Det tror jag är bra för hjärtat. Mitt hjärta har börjat slå hårt. Det tycker jag är oskönt. Jag tycker om när hjärtat bara är i kroppen och gör det det ska. Man ska inte ens märka att det är där liksom. Det ska sitta i kroppen, slå, pumpa runt blodet och göra så att jag kan leva mitt fina liv. Inte slå hårt och snabbt. Stress is not the shit. Spenat is the shit. Järn är alltid bra. Det är en tant på kontoret som är vegetarian och idag åt hon fem sojabullar, ett ägg, en bit gurka och två deciliter pasta till lunch. Det är dålig lunch. Kanske att jag tar med lite extra spenat imorrn så jag kan bjuda henne. Undrar hur hennes hjärta slår...? Hon är ju dessutom inte direkt purung, som jag är. Minst sextiofyra skulle jag tro. Igår sa min gamla lärare att jag ser ut som arton. Det var ju inte roligt, sa jag. Själv påstod han att det var väldigt positivt. Kanske att jag ser ut som arton men har ett hjärta som helt plötsligt blivit en åttiotvåårings. Det känns inte som en bra kombo. Jag ska reda ut det här. Snarast. Jag är väldigt bra på att reda ut saker och det fort. Lite som Lotta på Bråkmakargatan, faktiskt.

Idag åker jag buss hem för jag trodde att jag hade cykelnyckel med mig och kunde cykla hem. Men jag vet inte var cykelnyckeln är. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt var Sally står heller. Jag gissar på att hon står vid busstationen. Är det någon som har sett Sally och min Sallynyckel så kan ni kontakta mig.

Puss!

bob hund - Världens bästa dåliga låt

För att jag tycker att alla borde få se bob hund liv nån gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0