Något fint att se fram emot

Åttahundrasjuttiosex.

Uh vad jag ser fram emot Det stora kalaset. Hästpojkar och Räisänenar och Dundertåg. Gitarrer och bas och trummor och hat och delad vårdnad, nya frisyrer och my valentine - allt detta finaste jag vet alldeles live och elegant. Kan knappt bli en bättre början på våren. Att Slagsmålsklubben är bokade tycker jag är lite roligt. Jag gillade dem tjugohundrasex-tjugohundrasju. Sen kom Christian och var alldeles bitter och "de är bara några jävla brats som knarkar hela dagen!" typ. Jag vet inte om han hade varit tekniker på deras spelningar eller nåt (jag lyssnade inte så noga). Men jag vet inte... Jag skiter faktiskt i om de knarkar och är dryga bredvid scenen. Så länge de gör lyssningsbar musik så är det bara fint. Fast nu kanske jag inte gillar dem längre? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag har lyssnat alldeles för mycket på elektronisk musik de senaste fem åren. Vad hände med punken och allt det fina brittiska? Jag vet inte. Jag är förvirrad.

Ralle: Fast du får ju liksom inte önska Fever Ray eller nåt.
hogie: Varför skulle jag önska Fever Ray när du säger att man bara får önska rock? Tror du att jag bara lyssnar på elektroniskt nu för tiden?!

Sen tänkte jag på det där och konstaterade att det är lite för mycket elektroniskt. Skärpning!

Jag har fått tid till en gynekolog som "är erfaren och vet saker". Eh ja, det hoppas jag verkligen. Roligt var

hogie: Okej. Men jag tror att jag har jättemycket mens då.
Barnmorsketant: Ja det gör inget! Det är nästan bra om du har det!

Jaha... Ja kom och gräv bara. Det är ditt problem. Annars brukar de ju säga att man ska boka om tiden om man har mens. Mens är ett roligt ord tycker jag också. Mens. Och äckligt om man tänker på det för mycket. Gör inte det!

Puss!

Hästpojken - Små korta stunder

För att det är så fint att det känns som att de vägrar växa upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0