Det är inte så kul faktiskt

Ettusenetthundratrettiosju.
 
Jag har så satans mycket i huvudet. Det bara snurrar och snurrar och sambadansar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det. Och jag har ingen dator så jag bara kan sätta mig ner och låta det rinna ur mig genom fingrarna. Jag är fast på ett jäkla japanskt spa i Stockholm. Och jag tror. Min teori är. Jag har tamejfan inte fått ordentlig mat på två dygn. Jag förstår inte när tiden ska komma då man som vegetarian kan gå ut och käka och spontant bara "det här var ju riktigt schysst käk!". Min hjärna jobbar och jobbar och jobbar. Så jag behöver proteiner. 
 
Imorgon far jag vidare till Örebro. Två dagar smäckfulla med musik.
 
Brukar alltid bli uppfylld och inspirerad och ivrig efter såna här dagar. Jag vet att jag är bra på musiken. Men jag är fast. Denna yrkesroll är inte jag. Jag måste få komma vidare. Den här tröskeln som jag stått och slagit i tån i under flera år nu. Någon måste knuffa mig över den.
 
Nu har jag fått massa nya kollegor. De är sjukt bra och vi garvar hela tiden. Men de bor i resten av Sverige. Jag är ensam med mitt i Värmland. Jag blir deprimerad bara jag tänker på det. Att jag inte kan få hänga och jobba med de här människorna varje dag.
 
Sova måste jag göra också. Basta.
 
Gogol Bordello - Alcohol
 
För att jag blev lite knäckt när det var Sofia Karlsson som stod för musikunderhållningen ikväll. Hon är skitduktig men det hade behövts något annat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0