hogieskill

Niohundrasjuttiotvå.

Idag går det inte i många knop. Jag har lock för öronen, är sketatrött, undrar om jag ska åka till Hagfors på måndag, lyssnar på bob hund, skriver mejl och ringer till folk och säger att de måste lämna in lappar.

Har dock ställt upp för laget idag och manekängat med saker som tydligen är och har varit moderna för någon någonstans någon gång. Varför och hur? Vet inte. En del förstår nog inte bättre. Ja. Jag har kärringtofflor på mig på jobbet. Scholl är det till och med. I am a lady.



Vad har jag i väskan? undrar ni nu. Det tänker jag aldrig berätta.

Puss!

bob hund - Dansa efter min pipa

För att om ni gör det så kan alla ha så fina kläder sen.

Niohundrasjuttioett.

Hihihihi. Jag gör aldrig brunbollar. Men idag gjorde jag det och de var klara precis när Christian kom hem efter ett boxpass på friskis. Hihihihihi. Men man får faktiskt inte äta dem. Jag ska ta med dem hem till Miriam imorrn för vi ska äta brunbollar och virka.



Det var ett helt nytt brunbollsrecept för mig så jag vet faktiskt inte hur det kommer att kännas i gommen. Bara tanken på brunisar får en ju att må lite lätt dåligt. En klump med smör, socker, kakao, kaffe och havregryn. Men jädrar så gött det är. Men i alla fall så skulle man smälta smöret till de här. Och strösslet då! Helt galet.

Puss!

Wolf Gang - Lions in cages

För att det var den första jag kom att tänka på. Tyvärr så blev det inte bättre än så.

Niohundrasjuttio.

Mammas nya kille inspirerar mig så mycket. En blir jämt görsögen på att göra en alldeles egen väggbonad.

I sittande ställning jag läste din dret
Ju mer jag läste
ju mer jag sket
Marken var frusen & saknade löv
då tog jag din bonad och torka' min röv

Stackars Jessica som får en sån hemsk bonad. Och brun också.

Puss!

Marina and the diamonds - I am not a robot

För att det är bra jobbmusik.

Niohundrasextionio.

För ett par helger sen när jag skulle gå hem från krogen.
Kille: Du! Ursäkta? Hur kommer jag till Grums?
Jag: Eh.. ja du... vaddå, tänkte du gå eller? (höhöhö) Det går nog en buss snart.
Kille: Vaddå är det långt eller?!
David: Du kan ju ta en taxi. Men det lär ju kosta tvåochetthalvt.
Kille: Vänta!

Sen pratar han med taxi, lägger på och... "Ja! Det skulle kosta tvåochetthalvt. Fan. Det har ju inte jag råd med".

Vem åker till Grums och inte ens vet vart Grums ligger eller vad Grums... är? Det var kul i alla fall. För er som inte bor häromkring förstår kanske att Grums är inget man bara går till. Man åker helst inte dit överhuvudtaget. Bara namnet säger ju "gört inte". Bottenslam liksom.

Undrar om han kom iväg till Grums och vad han skulle göra där.

Puss!

Johnossi - Glory days to come

För att jag nästan hade glömt lite att det är Johnossi imorrn. Så jävla bra band. Kanske sveriges bästa liveband. Ja, banne mig. Sveriges bästa liveband.

Niohundrasextioåtta.

Tycker det är så konstigt att det alltid är samma sak på bussen.
Jag: Värde, ungdom.
Busscahufför: Ungdom?! Inte skolungdom då?!

Nej. Inte skolungdom. Skolungdom är sexton-nitton år och ungdom är tjugo-tjugofem. Ser jag verkligen ut att vara sexton-nitton? Det är skandal tycker jag! Hur kan jag ha ett riktigt arbete och agera professionelt när jag ser ut som sexton-nitton år? Ibland händer det att de har knappat in skolungdom fast jag säger NEEEJ - UNGDOM.

Jag känner mig kränkt. Nu är jag faktiskt nästan tjugosex och ska snart börja åka på vuxen. NEEEJ - VUXEN.

Skandal.

Puss!

Dundertåget - Hakkakarl

För att jag tänker på den flera timmar om dygnet.

Niohundrasextiosju.

Jag tror världen har ingått en pakt med målet "gör Jessica gravid". Det funkar inte så. Ni kan lägga ner. Ni kommer inte få se några röda, skrikande skrynkelpaket pressas ut inom de närmsta åren. Låt mig min mage och kön vara i fred!

Nu ska jag snart åka och göra ett långtids EKG. Jag vet inte vad det betyder men jag tycker det ska bli spännande. Fast jag skulle gärna vilja veta innebörden av "långtids". Är det liksom fem timmar eller fyrtiofem minuter? Ingen vet.

Puss!

Air - Run

För att jag älskar Air på vintern.

Niohundrasextiosex.

Är planen verkligen att jag ska cykla hem idag? Jag vet inte.

Puss!

22 Pistepirkko - Onion soup

För att idag är en bra soppdag.

Niohundrasextiofem.

HAHA. Den här är så söt så jag nästan dör lite. Tack Kamilla för det otroligt fina tipset om minigrisen med stövlar. Ibland är det bra att andra läser blaskor.

Puss!

Carl-Johan Vallgren- Lycklig

För att jag hoppas att grisen är lycklig med sina stövlar.

Niohundrasextiofyra.

Idag kommer Chrille Krokig hem och filen ser ut så här


Jag öppnade filen. Så tänkte jag att, jag hinner nog äta upp den innan han kommer hem. Då hinner han inte mobba mig för att jag är värdelös på att öppna såna förpackningar. Men sen så... Jag hinner nog inte äta upp filen. Så då gjorde jag en jättesmart tejpning. I hopp om att det inte skulle synas. Men det gör det ju. Av någon anledning.

Jag vet inte varför jag inte kan öppna mjölkförpackningar som en normal människa. Det måste vara nån genetisk defekt. Fast min bästa teori är ju helt enkelt att jag inte dricker mjölk och därför har jag inte heller nån större erfarenhet.

Om jag äter filmjölk till lunch OCH mellanmål så kanske den tar slut.

Puss!

Stone Roses - What the world is waiting for

För det var musiknostalgi igår.

Niohundrasextiotre.

Igår var Johanna här. Vi gick i samma klass i mellanstadiet och högstadiet. På lågstadiet minns jag att hon hade en keps från Galne Gunnar och att hon var kär i Gunnar som var kär i mig. Vi har varit med om hur mycket som helst och gjort jättemycket saker tillsammans. Fast hon mestadels håller hus i Abisko och fast vi bara ses kanske varannat år så tänker jag på henne varje dag. Varje gång jag ska köra bil och inte ser vad som händer bakom ett hus. Varje gång jag ska cykla och åka över en väg. Varje gång en bil bromsar in för att någon inte sett upp. Och jag kan inte riktigt bestämma vems fel det är att jag fortfarande tänker på det varje dag. Varför jag tycker det är skitjobbigt att köra bil eller bara cykla. Jag tror att det är svensk sjukvårds fel. Fast allra mest tror jag att det är mina föräldrars fel. Men jag vet inte om det kan vara deras fel för jag vet inte hur de ska veta hur man gör när ens dotter har varit med om en bilolycka där hennes bästa vän var minuter från döden?

Jag minns varenda sekund av den där dagen. Johanna minns ingenting. När vi var tonåringar så var jag så avundsjuk för att hon inte kunde minnas nånting medans jag varje dag såg hur hennes skalle träffade marken och det bara bultade blod ur den. Jag minns till och med att jag ställde upp mopeden på stödet. Att jag tyckte att killen som körde bilen var dum i huvudet inte kunde agera vuxet och ens svara när jag frågade om han hade en mobiltelefon. Hur jag inte ens kunde gråta när ambulanssjukvårdarna bad mig ringa Johannas mamma och säga att hennes dotter hade blivit påkörd. Att de ens bad mig göra en sån grej tycker jag är alldeles förkastligt. Men det fanns ju liksom inget val. "Hej det är Jessica. Johanna har cyklat in i en bil och vi måste åka till sjukhuset".

Hon kom körandes i bara strumporna.

Det enda som var bra var att det var en fotbollskamrats pappa som körde ambulansen. Han kände mig litegrann och sa bra grejer.

På sjukhuset kom aldrig helikoptern och när de kom rusandes med Johanna genom korridoren för det hade blivit alldeles för mycket blod i skallen så det gick inte att vänta på helikoptern längre. Då var det någon som skrek "varför är hon kvar här?! hon ska inte se det här!". Men det gjorde jag.

Efteråt var det ingen som frågade hur jag mådde. Alla sa bara "hade hon häng på dig på mopeden?" eller "det var flera stycken som hade sett att hon hängde på dig". Det kändes som att alla tyckte det var mitt fel. Vi brukade ta häng på varann när den ena cyklade. Men just den dagen släppte hon till och med mycket tidigare än vad vi brukade göra. Vi brukade alltid släppa på samma ställe för det kom massa rötter, som inte gick att köra över i den hastigheten, några meter framför.

Fort gick det i alla fall och Johanna ropade på något obehagligt och väldigt konstigt glatt sätt att "kommer det en bil nu så dör jag!". Kedjan hoppade och hon bromsade liksom inte.

Jag hoppas att alla jag känner aldrig någonsin behöver vara med om en sån olycka. Det färgar hela ens liv och bilderna försvinner aldrig ur huvudet. Det var tur att jag hade många vänner och att vi var ett stort gäng som var tajta och kände varandra väl. Annars hade jag antagligen inte klarat mig så bra.

Puss!

Håkan Hellström - Man måste dö några gånger innan man kan leva

För att det helt säkert är så.

Niohundrasextiotvå.

Idag kändes det verkligen att jag inte har så mycket hår kvar. Jag frös om hårbotten.
Tur att jag får roliga meddelanden på MySpace. Som till exempel:
"hej ja sitter på bibblan ska hem snart vännen hoppas vi kan höras nån dag kanske ikväll eller senare på msn var ett tag sen ja var på msn men tänkte börja med det igen måste rensa ut mina kontakter bara
hoppas vi hörs"

Eh... Okej... Vi hörs ikväll då vem du nu är Andreas nånting.

Puss!

Daniel Gilbert - Maelstrom

För att Daniel också har lite tunt göbbhår.

Niohundrasextiotvå.

Idag har jag varit hos frisören. Men varför? undrar man kanske då. Jo för att



Ett jättedumt helginfall. När jag ser den luggen så här så ser det ju inte så farligt ut. Men först... innan jag hade mittbena. Herrejösses. Men jag stod iaf inte ut med ovanstående och ringde i panik och vrålade om "DET ÄR EN LUGGKRIS!". Ramadan fixade en tid redan dan efter och nu bara... Fy fan så jävla ful man kan vara i håret alltså. Nu har jag kammat om allt och spänt fast saker så det är inte lika illa men. Det var djup ångest. Jag sa till Sara, som annars är världens bästa frisör och jag är alltid nöjd att... "SÅ HÄR KAN JAG VÄL INTE SE UT!? Vad är det för LUGG du har fått till?". Hon fick panik och sa att det lägger sig om en vecka. Då hade jag varit där i tre timmar så jag orkade inte. Dessutom kunde hon inte klippa mer för håret är helt SJUKT tunnt. Det är som... relativt långa bäbisfjun.

Ja fy fan. Det här var mitt värsta i-landsproblem hittills. Befogat. Jag brukar alltid bli lite småmobbad för att jag ser yngre ut än vad jag är. Idag såg jag ut som en 48-årig tant från Ryssland. Typ såhär, fast annorlunda. fullpris på bussen.

Efter krisen så åkte jag till affären och köpte tröstchips, tröstsmågodis, tröstpepsi, tröstchoklad och tröstöl. Jag åt en godis och två chips. En liten bit choklad och tvingade i mig lättölen. Jag hoppades väl att jag skulle bli skitfull och gråta mig till sömns. Men jag blev liksom inte det på två trettiotre centiliters lättisar. Och chips och smågodis? What? Jag äter aldrig det när jag är själv. Dessutom var chipsen ända från England så jag har varit ett miljösvin också. Men det stod suitable for vegetarians så jag var ju tvungen att ta dem. Det står det inte på de andra påsarna!



Påsen var ful också.

Nu ska jag titta på Go'kväll och skriva en ansökan till deras gör-om-mig-program.

Boyzone - Words

För att jag ska ladda min mp3-spelare med Boyzone och bara griiiiiiiiiiiineeeeeeeeeeee.

Niohundrasextioett.

Idag har jag önskat och drömt att KB skulle ligga runt något hörn här i stan. Det hade jag gillat mucho.

Puss!

Hästpojken - Små korta stunder

För att det är mycket Göteborg och musik nu. Nu.